Teknikkamp mellan olika teknikval

Teknikkamp mellan olika teknikval

Inom teknikens branscher så pågår en ständig och spännande utveckling när tekniken går framåt. Vissa tekniker eller format blir inte kommersiella succéer eller försvinner efter ett par år, som minidiscen på 1990-talet som inte blev någon riktig hit utan istället blev det ett helt digitalt format som slog igenom några år senare i och med MP3-spelaren som ersatte både walkman – spelaren med kassettband och discmanspelaren med cd-skivor. Ett annat format som inte blev någon jättesuccé men som blev populärt bland samlare, cineaster och i vissa smalare kretsar var laserdiscen som lyckades fånga in en smal nisch av marknaden. Med laserdisc så fick man en mycket bättre bildkvalitet än med VHS men laserdisc hade en del nackdelar också. Bland annat fick man i vissa fall vända på de stora skivorna som filmerna låg lagrade på och i vissa fall när det gällde längre filmer så räckte det inte med en enda skiva för att lagra hela filmen, utan det behövdes flera. en annan nackdel med de stora, tjusiga laserdisc skivorna var att de var ganska dyra och även laserdiscspelarna blev dyra, kanske mycket beroende på att det inte kunde produceras så många enheter av såna spelare eftersom produkten och formatet inte blev en produkt för den stora massan och den stora marknaden.

Längre fram i tiden stod slaget mellan två andra format. DVD-skivan hade slagit igenom och snabbt slagit ut det gamla kassa (låt mig vara frank, VHS var faktiskt rätt kasst med flimrig bild och kassettband som fick allt sämre bildkvalitet och sämre ljud ju mer slitna kassetterna blev) VHS-formatet, och även ersatt Laserdisc eftersom laserdiscarna spelade ut sin roll när mindre, billigare DVD-skivor också kunde uppnå en hög bildkvalitet. Men även DVD-formatet hade sina begränsningar. Under mitten av 2000-talet så blev tv-apparater med högre upplösning, så kallade ”HD-Ready” tv apparater med upplösningen 720 p allt billigare. Även tv-apparater med upplösningen 1080 p, så kallad ”True HD”, började slå igenom. Nu behövdes ett nytt format, för DVD-skivorna hade upplösning i standardupplösning, SD, ”Standard definition.” Det dög gott och väl till e gamla tjocka tv apparater som fanns på 1990-talet och som många hade kvar hemma, men som snabbt var på väg bort från marknaden. Det hade blivit dags för ett nytt format för film. Precis som att bilauktioner under 2000-talet mer och mer skedde på nätet och att man inte kollade på radannonser i papperstidningar lika ofta så började utvecklingen springa ifrån DVD-skivan. Svaret blev… Blu-Ray eller HD-DVD. Båda formaten hade fördelar och nackdelar och stöttades av olika företag. Sony stöttade främst Blu-Ray medan Microsoft gav sitt stöd åt HD-DVD. De tampades om marknaden och försökte knyta avtal om exklusivitet med olika filmbolag. Vinnande ur striden gick Blu-Ray, trots att vissa menade att HD-DVD egentligen var bättre, billigare och med bättre bildkvalitet. Men bäst vinner inte alltid på teknikmarknaden där det både är ett tekniskt race och ett ekonomiskt spel som avgör vem som går vinnande ur en blodig batalj och intensiv kamp om marknaden och pengarna.